Igår kom jag och Nova fram efter att ha åkt 12 timmar och 20 minuter i en sittvagn på nattåget till Boden. Det känns varje gång som en odrägligt lång tid, framförallt med tanke på att jag lätt blir åksjuk och kan därför bara spendera tiden stirrandes i en vägg eller sova. Och försöker man sova riskerar man ju samtidigt att missa någon person som släpper fram sin hund…. Vi överlevde däremot den här resan också och spenderade lite tid med en tjej som hade en fin amstaff tik.

Väl här hemma trodde jag nästan det skulle bli valpar omgående. Ronjas temperatur har pendlat lite den senaste tiden och var som mest nere på 37.2. Temperaturen ska pendla några dagar innan valpning och nå sin bottennivå i samband med förlossningen. Hon stånkade även en hel del på kvällen, mest sannolikt för att magen är tung att bära på men jag ville inte ta några risker så jag bäddade därför upp med en madrass brevid valplådan för att ha koll om det skulle sätta igång på natten. Men Ronja har istället sovit supergott hela natten igenom, supernöjd över det extra ompysslandet och tittade väldigt piggt och ivrigt på mig när jag vaknade på morgonen. Och idag har hon istället varit mer pigg än vanligt efter en sådan god natts sömn. Idag har även en av valparna i magen varit på rejält bushumör och sparkar har väldigt tydligt synts genom magen.

Ronja på sitt 61:a dygn

 

Skönt att avlasta 😉