Historia

Inom min familj har hundintresset alltid varit stort, och man kan lugnt säga att det smittat av sig! Min far är utbildad minhundsförare och min mor Lena var som ung aktiv under lång tid inom brukshundklubben där hon bl.a. arbetade som instruktör och ledde kurser under 10 års tid. Med en labradortik som kallades Tea tog min mor en valpkull vid 15 års ålder, och med schäfern Arras tävlade hon upp till elitklass i spår.

Mitt stora hundintresse skapades från alla deras berättelser och mina egna erfarenheter som liten. Min mormor hade en labradortik, Molly, som gjorde ett speciellt stort intryck på mig när jag var liten. Hon var alltid glad, självsäker, framåt och ville alltid vara med, och svansen viftade konstant på henne.

Svarta Molly som vi kallade henne när vi var små och katten Pelle i fönstret. Tyvärr tittar de på annat spännande än in i kameran :)

Svarta Molly som vi kallade henne när vi var små och katten Pelle. Tyvärr tittar de på annat spännande än in i kameran 🙂

Dixie, en brun labrador, inköptes till familjen när jag var 11 år och har funnits i våran familj fram tills hon blev 16 år gammal. Vankades det kli bakom örat och mat så var hon alltid överlycklig och snabbt framme.

I nuläget har min mor fått upp ögonen för rasen Chesapeake Bay Retriever och hon har två tikar hemma på gården, Alva och Nova.  Bitvis lånar jag någon av hundarna för träning men även som valptränare. Framförallt Alva har nog en av de starkaste karaktärer jag träffat. Hon är stabil, självsäker, otroligt intensiv i arbete och god och mild mot valpar/barn/katter/gårdsdjur.

Min syster med Alva till vänster, Dixie till höger, Nova som valp i knät och Vila längst fram.

Min syster med Alva till vänster, Dixie till höger, Nova som valp i knät och Vila längst fram.

När jag skulle flytta till Uppsala för att studera ville jag ha med mig en liten ras med mycket motor och lek som passade till lydnadsarbete, spårarbete och som även kunde koppla av inomhus. Valet föll då på Lancashire Heeler, en liten aktiv hund, som gillar att träna och leka men går lätt att ta med sig under mina många resor. Vila var min första heeler, hon bodde sedan hos en nära vän till mig i Uppsala. Vila hade en väldigt härlig personlighet och stor motor att jobba med. Hennes last låg i rädslor och hon har gett mig mycket träning i hur man kan arbeta med dessa för att hundar ska må bra.  Tiken Ronja, som blev min andra heeler, är en härlig tik som älskar människor och att hänga med. Det är på henne jag tagit mina två första valpkullar som uppfödare och från henne sparat Tuva och Alda.

Det var under sommaren 2011 som jag såg möjligheten att resa hem till Boden för att där ta min första kull som uppfödare. Valet av plats för valpar var inte svårt med tanke på all den kunskap och stora ytor som fanns på landet för att ge valparna goda möjligheterna till en stabil och trygg uppväxt. Andra valpkullen föddes i vårat hus på landet utanför Björklinge i Uppsala, det var helt underbart att återigen få se små valptassar springa runt här hemma! Nu bor och arbetar vi i Jönköpings län och följer valpkullarnas uppväxt med spänning!

mor-och-dotter

Tuva och Ronja på skogspromenad

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s