Norribäcks Kennel

Idag måste jag plugga för jag har en tenta på tisdag. Tyvärr går pluggandet mindre trögt och jag hittade istället lite lite tid till att uppdatera bloggen min.

Xxantia som fick stanna här hemma heter numera Tuva. Hon kollar varje dag om hon blivit nog stor för att själv ta sig upp i soffan (Hon når inte riktigt än). Hon gör mig väldigt glad varje gång jag ser henne. Det känns verklgien rätt med henne, och jag upplever henne som väldigt tillgänglig och samarbetsvillig. Apportera till viss del gör hon, och hon lystrar bra även om jag inte gjort någon seriös inkallningsövning på henne, så just nu kommer hon på valparna, tuva, här osv… Hon kom även en gång när jag ropade Filip, det var lite kul… Belöning kanske man få på det mesta tänkte hon?

Tuva heter hon numera 😉

Annars hinner vi verkligen inte med mycket. jag gör praktik just nu i en av SLUs mjölkgårdstallar. Det är väldigt intressant och jag har lärt mig massor. Men det gör även att jag är borta 8h om dagen och får lämna Tuva till valpvakt under den tiden. Förutom det har jag tentan på tisdag. Jag hinner därför inte göra så mycket som jag hoppas, men det kommer lugna sig lite i september och hoppas jag får mer tid då till uppdateringar och kontakt.

Idag har jag gjort den första seriösa ensamhetsträningen på henne. Först var vi ute och promenerade i regnet så hon skulle bli riktigt trött. Tyvärr såg aldrig regnet ut att sluta så vi var tvungen att välja det. Hon fick låna Ronjas regnjacka för att inte bli kall så fort och det hade hon inget emot (förutom påtagningen däremot eftersom hon främst trodde att det var en kampleksak). När vi kom in var hela kroppen och låren torra så den hjälpte verkligen! Lite stor däremot men känns onödigt att köpa en som hon växer ut på en månad, och lite regn dör man ju inte annars av bara man inte är ute för länge.

Tuva har lånat Ronjas regnjacka. Midjebandet gick ett extra varv runt magen men satt då ganska bra 😉

På promenaden höll hon på att bli påsprungen av två labradorer som kom i världens fart trots att matte ropade på dem. Jag är inte helt säker på att de ens såg att det var en hund i den där kostymen utan såg väl bara en leksak som sprang över vägen. Jag rusade mot hundarna och röt bestämt ”gå hem” och de tvekade och saktade farten och fick sitt fokus på mig istället och vände då till sin matte. Då fick jag tid till att leta reda på mitt lilla hjärta som sprungit en bit bort men kom tillbaka när jag lockade på ”valparna”. Duktig var hon!

Tacksamt är att här på Ultuna är de allra flesta så trevliga, hon bad jättemycket om ursäkt (hon hade inte sett oss komma) och tackade för att jag stoppat hennes hundar. Jag tackade för att hon kallat in dem och sa att det inte var någon fara. Sedan gick jag och Tuva efter hundarna en bit så hon fick känna doften av dem och titta på dem på avstånd. Så läskiga verkade de ju inte! Förr eller senare händer alltid incidenter, och det gäller bara att försöka göra det bästa av dem när de uppstår. För Tuvas del är jag helt övertygad om att det här inte är någon fara eftersom hon fick känna att jag tog hand om situationen och hon kom självmant tillbaka till mig och där blev det tryggt och hon fick kolla på hundarna efteråt och se att det inte var någon fara. Överhuvudtaget hann de inte ens fram till henne, så ingen skada eller möte behövde uppstå på det viset. Och hennes hundar kanske tvekar en aning nästa gång de tänker strunta i vad deras matte säger.

Hursomhelst, trött blev hon iallafall av promenaden och äventyret och när vi kom hem så la hon sig och sov. Då passade jag på att ta med mig några böcker och gå och lämna henne en sväng för ensamenhetsträning. Jag var alldeles för nyfiken så jag filmade henne när jag var borta. Hon gick inte ens upp (förutom flyttade plats hon sov på en gång) tills jag kom hem. Det gillas mycket! Men naturligtvis har hon redan fått lite grundbyggande träning som exempelvis att hon inte alltid får följa med in i badrummet, då blir hon med lämnad själv, och hon ser mig gå hemifrån utan att hon får följa med när valpvakten är hemma. Sedan är hon van att kunna sova på golvet utan att man alltid ligger/sitter brevid henne och det gör ju att hon är trygg även i den situationen. Men även om det här träningstillfället nu gått bra kommer hon behöva många fler innan man kan säga att hon är helt trygg i att bli lämnad. Den träningen kommer gå ut på att ha olika långa tider och så småningom även att kunna bli lämnad även fast hon inte är supertrött. Men med en sån här bra start kommer det nog gå kanon.

Tuva har annars fått sig en sele eftersom vi får gå så mycket i koppel med henne. Och i onsdags fick hon sitt vaccin hos en supertrevlig veterinär på http://uppsalahundsim.se/ . Hon var väldigt duktig och märkte inte ens att hon fick vaccinet.

Tuva i sin nya sele