Kastade en leksak till Nova när vi gick på gångbanan mellan Ultuna-Ulleråker. Det är perfekt såhär på söndag kväll när de flesta har gjort sitt för dagen och man kan se långa vägar vart det kommer någon eftersom banan är upplyst och knappt inte har någon avfart. Nova var naturligtvis lös och var i sitt högst lekesse när jag svingade iväg ett kärringkast och Nova sätter sin högsta trumpetarfart efter det flygande föremålet. Naturligtvis kommer det då tre svartklädda joggare utan lampa eller reflexer, meeeeeed en svart labrador ut från den mörkbelagda gångbanan utan någon som helst belysning och kommer joggandes ca tre meter från min leksak med efterspringade hund. I falsett drar jag iväg ett ”-Noooovaaaaa” men vet ju om att även om hon skulle vilja vända så är hennes bromsstträcka inte den snabbaste.

Men fina lilla Nova blir själv väldigt shockad precis som minen på de tre joggarna och deras labrador som ser en ljus konstig labrador kutandes rakt mot dem med en ägare en bit bort som ropar. Men Nova släpper idéen om leksaken, eller de tre mysteriskt uppflygna joggarna och hunden (som potentiellt hade kunnat vara där för att sno hennes leksak om hon nu hade tänkt i de banorna), och gör en så snabb inbromsning som hon kan och vänder bara en väldigt kort bit från ekipaget och dundrar tillbaka till låtsas-matte på inkallning och sätter sig fint när jag ber om det. Massa beröm fick hon damen, och jag fick ett rejält adrenalinpåslag.

Ett minus till joggarna som inte bar några som helst lampor eller reflexer. Men ett stort plus till deras snälla hund som inte skällde och att de inte skrek på min hund fast det kunde uppfattas som hotfullt.

Ett minus till mig som hundägare som försöker ha koll på hela sin omgivning innan man leker lös med sin hund men ändå failade. Men ett stort plus till vacka fina Nova som kom så perfekt på inkallning (samt ett plus för mina kärringkast, annars hade jag ju faktiskt kunnat kastat leksaken mitt på dem).

Hon är så duktig!