Till minne av Loppa

Det känns väldigt sorgligt att berätta att våran fina Loppa (Exxena) har fått lämna oss i förtid. Loppa blev endast 1 år och 3 månader gammal. Hon var en charmig dam som fort lärde sig nya moment och älskade att mysa på en filt i soffan, hon var en riktig soffaprinsessa.

Jag ska försöka sammanfatta Loppas sjukdomsförlopp, för det känns viktigt för oss att dela med oss. Vi vill att alla som undrar ska ha möjlighet att läsa och det är även en god chans att hedra fina Loppa och hur hon kämpade här i livet. En stor styrkekram till ägare Åsa som orkar dela med sig trots att sorgen forfarande ligger så nära.

Loppa hade under en lång tid uppvisat svaga signaler på att något inte stämde helt. Det var mycket svårt att säga exakt vad det kunde vara. Hon kunde vid positionsskiften mellan sitt och ligg ha svårt att genomföra vissa rörelser, hon kliade sig periodvis mycket och kunde när hon var utomhus röra sig med något krumm rygg och hoppa med bakbenen. De uppsöktes en veterinär för att se om något inte stod rätt till med Loppa, men den veterinären kunde inte upptäcka något. Med tiden utvecklade Loppa starkare och starkare reaktioner och rädslor på de hundar och människor som hon mötte ute på promenaderna. Inne var Loppa otroligt trygg och trivdes mycket bra med att mysa sig med sin ägare och sin livskamrat Ferdinand.

 

 

 

När Loppa var nio månader kom hennes första löp. Denna utvecklades däremot inte normalt, utan kom och gick under flera månaders tid. Den första veterinären ansåg att det kunde vara normalt att första löpet tedde sig aningen orytmiskt men att det skulle gå till sig med tiden. När Loppa för tredje gången under kort tid återigen uppvisade löp bestämde sig Åsa att gå till en annan veterinär. Denna upptäckte att hon hade cystor på äggstockarna och påbörjan till varbildning. Eftersom hundar med dessa symptom till stor sannolikhet blir sterila och att medicinering av sjukdomen kan leda till större komplikationer än kastrering så valde Åsa att kastrera Loppa. Loppa fick inga komplikationer utan gick snabbt tillbaka till normalt. Det var tur att de upptäckte cystorna i tid innan varbildningen hade hunnit bli för omfattande och sprida sig. Loppa
blev även patellaundersökt ua.

När Loppa blivit återställd från operationen fanns de signaler kvar som Loppa diffust visat under lång tid, med problem i vissa rörelser och rädslor för de saker hon mötte utomhus. Åsa vände sig nu till en annan veterinär än den Loppa varit till förra gången. Tyvärr var resultatet från den undersökningen inte lovande. Loppa uppvisade svåra smärtor i ryggen trots att hon i övrigt var jämn och välmusklad. Veterinären förklarade att hundar med smärtor i ryggen ofta utvecklade den formen av rädslor som Loppa uppvisade, genom att de lär sig koppla ihop det onda med de saker de möter ute på promenader. Vid röntgen kunde de däremot inte finna några förändringar. Hon blev medicinerad med smärtstillande för att återkomma en vecka senare för närmare utredning. De fann då att Loppa fortfarande hade svåra smärtor i ryggen och att hennes reflexer i höger bakben var nedsatt med hälta som följd. Problemen i höger bakben var sannolikt en följd av nervskador som uppkommit i ryggen hos Loppa. Orsaken är okänd, men de fick förklarat för sig att sannolikt kan denna typ av skada uppkomma genom ett trauma, men det är omöjligt att säga när traumat kan ha uppkommit. De nervskador som sannolikt har uppkommit till följd av traumat i ryggen visar däremot på att skadan har funnits under väldigt lång tid.

De provade behandling efter besöket men insåg att det inte skulle gå att hjälpa Loppa i det här fallet. De smärtor hon upplevde gick inte att bota och de rädslor hon upplever som följd av detta är inte försvarbart att leva med. Loppa fick somna in 20 augusti och vi är otroligt ledsna att en så fin hund fick lämna oss så tidigt. Nu springer hon på de evigt gröna ängarna, hon har inte ont längre, och kommer bli ihågkommen som den fina spralliga hunden hon var.

Jag blir otroligt ledsen när jag pratar om det här. För i mitt huvud kommer hon alltid vara den glada lilla valpen som flyttade från oss vid åtta veckor till ett otroligt bra hem. Jag är väldigt glad att hon under sin tid här på jorden har fått chansen att bo hos Åsa tillsammans med Ferdinand. Loppa kunde inte ha haft det bättre och jag är glad att Åsa alltid tagit de beslut som varit bäst för Loppa och satt sig själv åt sidan för hennes välmående skull.

Tack till Åsa som vill att jag ska berätta detta vidare, du är stark och modig som orkar berätta. Och jag är glad att Loppa under sin tid på jorden har haft en sån fin matte som dig! Hon kommer alltid fortsätta finnas i våra hjärtan.

Vila i frid Loppa

Annonser
Det här inlägget postades i Valpar. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Till minne av Loppa

  1. Åsa og Ferdinand skriver:

    Takk, Linn, for at jeg fikk kjøpe Loppa, og dele hverdagene med henne i hennes korte liv. Jeg savner henne veldig hver eneste dag, og det gjør Ferdinand også. Selv om det er vondt nå når hun er borte, ville jeg ikke valgt bort den korte tiden vi fikk sammen.
    Jeg setter umåtelg pris på at den støtten du har vist også når ting ikke har gått som ønsket og forventet, og din tillit til at jeg alltid gjorde mitt beste for Loppa.

  2. heelernvila skriver:

    Fy vad tråkigt 😦

  3. welshliv skriver:

    Verkligen jättetråkigt, Det är aldrig kul att ta de där beslutet men ni gjorde helt rätt! Styrkekramar!

  4. Ping: Tre år… « Hundeliv i nord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s