Norribäcks Kennel

Promenaden i lunsen var både lyckad och mindre lyckad. Under en väldigt trevlig lekstund vid en fin glänta i skogen lyckades jag kasta upp repleksaken i ett träd. Den gick naturligtvis inte att få ned trots mina ivriga försök att kasta ner leksak ett med boll ett och två. Nova tyckte däremot att den här leken var jättekul och kom fint med bollarna efter mina misslyckade kastförsök. Detta resulterade i ett reflexspänne mindre eftersom jag så brilliant tänkte att om jag markerar trädet med en reflex så kan jag med lite bättre redskap hitta igen trädet senare och plocka ned leksaken…. Meeen, eftersom jag så fint gick lagomt vilse i skogen och faktiskt inte har någon aning om vilken stig jag gick på kan det blir lite svårt.

Men förutom en leksak mindre och att jag fick gå 40 minuter längre än planerat för att hitta tillbaka så var det väldigt skönt att efter den här långa veckan få komma ut och röra på benen ordentligt med en glad och ivrig hund.

Jag och Nova i skidspåret

Igår var jag och Filip dessutom och åkte skidor hos hans föräldrar. Vi har ingen dragsele till Nova så hon sprang fritt vid spåren. Mysigt var det, men hade nog behövt en sele för att hon skulle bli trött, hon tyckte våran runda var alldeles för kort och undrade varför vi åkte mitt ute på ett fält hela tiden när man kan nosa efter spår i skogskanterna…..

Filip och Nova

Johanna har lånat ut sin sele nu så jag ska absolut prova, men funderar på hur jag ska börja med att lära in att dragandet i sele är helt okej, kanske ska börja först med att gå på sidan och så drar hon något föremål. Någon som har något bra tips?

Lite kyligt ute, så det fastnade snö!

Hälsa på små barn tyckte Nova med var mysigt, även om hon tycker det hade varit ännu bättre om de lämnat ifrån sig den torkade frukten!

Kastade en leksak till Nova när vi gick på gångbanan mellan Ultuna-Ulleråker. Det är perfekt såhär på söndag kväll när de flesta har gjort sitt för dagen och man kan se långa vägar vart det kommer någon eftersom banan är upplyst och knappt inte har någon avfart. Nova var naturligtvis lös och var i sitt högst lekesse när jag svingade iväg ett kärringkast och Nova sätter sin högsta trumpetarfart efter det flygande föremålet. Naturligtvis kommer det då tre svartklädda joggare utan lampa eller reflexer, meeeeeed en svart labrador ut från den mörkbelagda gångbanan utan någon som helst belysning och kommer joggandes ca tre meter från min leksak med efterspringade hund. I falsett drar jag iväg ett ”-Noooovaaaaa” men vet ju om att även om hon skulle vilja vända så är hennes bromsstträcka inte den snabbaste.

Men fina lilla Nova blir själv väldigt shockad precis som minen på de tre joggarna och deras labrador som ser en ljus konstig labrador kutandes rakt mot dem med en ägare en bit bort som ropar. Men Nova släpper idéen om leksaken, eller de tre mysteriskt uppflygna joggarna och hunden (som potentiellt hade kunnat vara där för att sno hennes leksak om hon nu hade tänkt i de banorna), och gör en så snabb inbromsning som hon kan och vänder bara en väldigt kort bit från ekipaget och dundrar tillbaka till låtsas-matte på inkallning och sätter sig fint när jag ber om det. Massa beröm fick hon damen, och jag fick ett rejält adrenalinpåslag.

Ett minus till joggarna som inte bar några som helst lampor eller reflexer. Men ett stort plus till deras snälla hund som inte skällde och att de inte skrek på min hund fast det kunde uppfattas som hotfullt.

Ett minus till mig som hundägare som försöker ha koll på hela sin omgivning innan man leker lös med sin hund men ändå failade. Men ett stort plus till vacka fina Nova som kom så perfekt på inkallning (samt ett plus för mina kärringkast, annars hade jag ju faktiskt kunnat kastat leksaken mitt på dem).

Hon är så duktig!