…en riktigt riktigt mysig jul och ett gott nytt år! 🙂

Idag var jag, Julia och Anton ute och gick med Vila och Tuva. Riktigt mysigt! En timme blev däremot nästintill två när vi tyckte att vi kunde ströva lite fritt i lunsens skogar och tappade bort oss lite. Men skam den som ger upp och går samma väg tillbaka! Vi hittade tillslut fram till parkeringen igen 😉

Tuva och Vila på en sten 😉 Bilden är lånad från Julia.

Lilla valpen blev trött efter att skuttat och hoppat genom skog och mark tillsammans med Vila i en timme så hon fick åka skjuts i mina och sedan antons armar. 5,5 kg som man bär framme på magen blir däremot lite tungt efter ett tag, så nu har man tränat även de musklerna.

I tisdags var vi och tränade på brukshundklubben tillsammans med även Emelie och welsharna. Det var inte många där och jag passade på att träna Tuvas inkallning förbi sittande hundar och från intressanta Julia, och det gjorde hon superlätt! Vi gjorde även lite hopp över hinder, sitt, ingångar och gå fint vid sidan. Det Tuva glänste mest under kvällen var däremot våra tighta hundmöten där hon trots att de andra gick så nära gick jättefint brevid sidan med ögonkontakt. Det blir nog helt klart en lydnadshund av den här damen 🙂

Ikväll blir det hundfritt för vi ska gå på min föredetta korridorskompis Jennys examensbals släpp på våran kår. Det ska bli så roligt! Och det är så imponerande att hon nu fått sin agronomring och blir färdigutbildad. Om ett och ett halvt år står jag där själv, men innan dess är det många intressanta kurser att klara av. Grattis till examen Jenny!

Nu har Tuvas halsband kommit som jag beställde på Mårtenutställningens marknad.

Är hon inte hur läcker som helst i det?!
Nu är hon (läs:matte) mer träningssugen än någonsin! 😉

I helgen var tre från våran brukshundklubb, och tävlade i lydnad. Alla kammade de hem prispallplats och var så otroligt duktiga! De är värt att skriva lite extra om då Angelica med pomeranian Gizmo kom tvåa i Lydnadsklass 3 och fick därmed ihop till sitt LPIII, och Elin med wheaten terriern Lycke som vann Lydnadsklass 1, och Sara med Chihuahua/jackrussel Texas som kom på tredje plats i samma klass. Vad duktiga ni är!

Här är en länk till efterföljande tidningsartikel om ekipagen och lite bilder:

Lydiga hundar imponerade i Björnidet

Grattis till er!! 🙂

…i mobilbilder. Lite intressant hur man kan ha en riktigt bra kamera, men efter att man skaffat en nyare mobiltelefon hellre tar bilder av sämre kvalité än att ta tiden och gå och hämta den andra kameran… Bra eller dåligt? 😉

Det går mot juletider och även då kallare tider. Det har kommit en omgång snö (som sedan smälte bort). Tuva blev iallafall lycklig men fundersam. Hon drog slutsatsen att med snö kan man bara göra två saker; 1. Äta, 2. Springa fort som tusan för det kittlar under tassarna 😉

"-Linn! Du glömde vanten! och kopplet också..."

Det var tvungen för att firas med ett inköp av Hurttas vintertäcke, svart i stlk 36. Tuva växer som tusan och hade vuxit ur sitt gamla. Täcket behöver vi inte använda när vi är ute och går, men när vi åker till bruksan och det blir en del passivitet så blir det nog så kallt när hon sitter still.

Hurtta vintertäcke

Sedan har den sista tiden tagit rätt hårt på matte då jag nu läser dubbelt. Det har resulterat i en söndertuggad filt, matskål och dåligt samvete. Tack och lov har jag en gullig pojkvän som tagit ut min hund när det helt kört ihop sig. Förutom detta så har Tuva skött sig exemplariskt, och stöttat mig när jag inte pallat att plugga mer 😉

Äpplet faller inte så långt från trädet

Och så senaste nytt i juletider; Akta dig för julmust, det är beroendeframkallande 😉

Tuva har också gått klart valpkursen, nästa mål blir att starta lydnadsklass 1 under nästa år.

Tuva och jag på bruksan

Och sist en fin bild av Tuva och Vila på skogspromenad 🙂

Vila och Tuva

Den 13 november åkte vi till Mårtenutställningen. Det är en inofficiell utställning för valpar som hålls i Enköpings ridhus. Domare för grupp 1 var Linda Stääv.

Tuva på utställningsbordet

Som vanligt var det halvkaos när vi skulle dit på morgonen, men den här dagen behövde vi inte stressa allt för mycket för våran start skulle bli ganska sent på dagen ungefär kring 12. Vi kom nog fram först vid 10, och de första hundarna började dömas redan vid nio. På plats fanns redan René med Lexie (Choxxolate) och sällskap. I bilen var även Jannina, Filip och min bror med så trots att det bara var två heeler på plats så var det desto fler av människosläktet, och det räcker gott det som kompensation 😉

Tuva skötte sig jättebra i ringen och på utställningsplatsen och var som vanligt på sitt busiga och valpiga humör. På bordet var det många intressanta dofter så det var lite trixigt att få hennes kontakt, men till och från stod hon superfint! Däremot så syns det nu att vi inte har utställningstränat utan varit mycket på bruksan och tränat fotgående med kontakt och sitt – det är ju inte riktigt samma sak i utställningsringen. Så när tuva blev lite pressad och ville prestera riktigt bra så satte hon sig mest och när hon gick vid sidan tittade hon så mycket på mig att hon gick på snedden – så domaren hade nog ganska svårt att bitvis bedöma hennes rörelser.

Men vad gör det när hon var så glad och positiv så det känns som man skrattar inombords när man ser hur mycket hon vill prestera! Några stunder gick hon fint och det fastnade dessutom på bild. Men planen är helt enkelt att inte träna så mycket utställning förutom bordsträning då förstås – fören innan det är dags för hennes premiär när hon är nio månader. Utan under vintern kommer vi istället lägga mest grunder i lydnaden (för det är ju så jäkla kul). Planen är ju ändå att vi ska starta där och det kräver mycket träning!

Lexie gick desto bättre vid sidan och var jätteduktig! På damerna fick hederspris och när det kom till konkurransbedömning så var det Lexie som kammade hem bäst i ras. Och vem var inte stoltaste uppfödaren då 😉

Lexie fick hp och blev BIR

Tuvas domarutlåtande löd:
”5,5 månader, feminint huvud och uttryck, välutvecklad, passande vinklar, välansatt svans, utmärkt päls och färg, utmärkt temprament. Rör sig bra från alla håll.”

Tuva ser så rolig ut på bilden nedan, som hon riktigt glänser!

Tuva med tjusig lila rosett

Lexie med BIR-rosetten

Det ska bli spännande att följa hur valparna i kullen kommer visa sig på utställning även framöver. Nu tar vi ett uppehåll till i mars då det är lilla heelerspecialen.

I onsdags var jag på en väldigt intressant föreläsning om relation mellan människa och hund som hölls av Kenth Svartberg.

Föreläsningen tog upp hundens sinnen och hur en hund upplever sin vardag. Han betonade att det är du som människa som kan påverka hur du vill att hunden ska uppleva sin vardag, ”Vilka känslor vill du väcka hos din hund, och hur ofta gör du det?”. En starkare relation till hunden hävdar Svartberg bygger på att man får hunden att uppleva flera positiva händelser tillsammans med en. Dessa positiva känslor kan vara exempelvis trygghet och tillit, glädje, lekfullhet, ”vill ha”-känslan, ro och avslappning.

Vidare utvecklar Svartberg sina tankar om hundens sinnen och upplevelser till hundens inlärningsförmåga. En hund kan tänkas fundera ”När och var brukar viktiga saker ske?” eftersom hunden genom sin natur har formats till att koppla ihop stimuli med efterföljande händelser för att snabbt kunna nå olika goda mål och unvika faror. Hundens inlärningsförmåga påverkas därför av vad hunden upplever som starka känslor. När du tränar med din hund är det därför viktigt att tänka på ”Vilket värde vill du att något ska ha?” Där du som förare ska lägga på en kampanj och fokusera på vad du vill skapa för känslor hos hunden eftersom olika saker blir för hunden betydelsefulla genom associationer till positiva upplevelser.

Till sista delen i föreläsningen kommer vi till den heta kärnan – Hur kan mitt värde hos hunden byggas upp, och hur kan jag använda det här till att lära hunden färdigheter? Svartberg har skapat en modell han kallar TSB-modellen som bygger på 3 roller han tycker att vi som människa ska kunna tillgodose hunden för en bra relation. Först kommer grundläggande trygghet, där hunden litar på dig och man för hunden ger en lugnande fysisk närhet. På detta bygger man en väldigt stor proportion samarbete där hunden upplever dig som en källa till positiva upplevelser. En liten del bestämmande anser även Svartberg är nyttigt för en god relation men betonar att man i den här rollen är väldigt trygg men envis. En engagerad hund börjar hos sin förare där tre enkla steg är viktiga att komma ihåg; 1. Människan tar intiativ till en aktivitet, 2. Hunden svarar på det och 3. Ägaren ger hunden en positiv upplevelse, vilket ger hunden tanken att via människan så kan man få ”allt det där”.

Sedan var det bara hem och fundera över ”Vilken person vill jag vara? Vilken bild vill jag att hunden ska ha av mig och vad vill jag att hunden ska uppleva tillsammans med mig?” Kanske är det inte så dumt trots allt att Tuva får busa med mina vantar, dra av mig sockarna och skälla på mig när vi busar, för hon gör det ju trots allt bara när jag tilllåter och i de lägena ser det ut som hon tänker ”Gud vad du är häftig matte som låter mig leka med dina speciella vantar”.

Planen till framtiden är trots detta att ändå köpa en sådan där leksak i fårskinn, är ju kanske inte det populäraste när hon kommer sno andras handskar som andra är mer rädd om…. Men vi har haft väldigt kul på vägen! 😉

Svartberg har skrivit några riktigt bra böcker som jag också rekommenderar;

Mentalitetsboken – som handlar om hundars mentalitet, vad betyder det, vilka tester kring detta har vi skapat för att försöka mäta det och vad finns det för ”vetenskapligt” kring detta.

Med sikte på 10an för belöningsträning lydnadsklass 1 – elit som handlar om hur man kan träna in lydnad på ett roligt och samarbetsmässigt sätt. Mycket bra bok.

Och även då Bra relation – Om samspelet mellan hund och människa med TSB-modellen som jag inte har läst än, men lyssnat på hans föreläsning i ämnet som var väldigt inspirerande. Kan nog gissa att boken är minst lika bra!

Tänk att det är 6 månader sedan de små föddes. Fina Ronja tog så väl hand om dem och det syns så väl på bilden hur förtjust hon var.

Och lilla grästuva blev ju också kvar, även fast jag sa att jag inte skulle spara någon valp. Jag har däremot aldrig ångrat mitt val, hon är verkligen en härlig dam som är lika smått galen som matte 😉 Här kommer Tuva so far:

Från en liten mus….

Tuva 1 dag gammal

Till en nyfiken liten hamster…

Tuva 4 veckor

Till en vacker skönhet!

Tuva 6 månader

 

  

Ännu är det mycket som ska hända och som ska utvecklas. Men det är så fascinerande att få följa alla hennes steg mot framtiden, jag har mycket tro i den här damen.

Hittills har Tuva hunnit med att tappa de flesta av sina valptänder, gått valpkurs, varit på två inofficiella utställningar varvid hon fick hederspris på båda och blev bäst i ras  och bäst i grupp fyra på ena och på den andra blev hennes kullsyster Lexie (Choxxolate) bäst i ras. Hon har hittat en ny idol som heter Vila och är också Lancashire Heeler, hon har gått en del personspår och hittat både godsaker, leksaker och människor i slutet vilket hon tycker är jättekul, naturligtvis har hon varit en del på brukshundklubben och tränat och kan lite av gå fint, hopp över hinder, sitt och ligg; men jag skulle inte direkt påstå att vi är på hög nivå utan vi leker nog mest när vi är där!

Ett jättestort grattis till alla fina valpar i kromosomkullen! Nu är det inte länge kvar till julhelgen så hoppas få mig en glimt av några då när jag äntligen reser en sväng till Norrland. Hör gärna av er och berätta hur det går är alltid jättekul att få höra hur ni har det!  

Grattis till alla valparna!!!!! 🙂
Tiden går väldigt väldigt fort.

Tuva på sin 5månaders dag

I veckan har jag och min inneboende flyttat in i en trea, med (hör och häpna) ett riktigt kök! Det har tagit väldigt mycket tid att samla ihop och sedan plocka upp alla saker igen, men vi har nu äntligen börjat få lite ordning. Tuva har börjat förstå att hon bor här med, men klart, tar ju alltid lite tid i helt nya miljöer att komma till ro. Det gör att vi inte lämnat henne själv något i lägenheten under första veckan, när allting stått i flyttkartonger. Men nu i veckan så inleds träningen även här. Är däremot ganska så säker (ta i trä) på att det kommer gå bra, hon är ju redan trygg att bli lämnad i gamla lägenheten, hos Filip och i bilen, så hon kommer nog generalisera in den här lägenheten till dem ganska fort.

Nu måste jag knåpa ihop en debattartikel innan läggdags, så hinner inte skriva något mer om spännande valpkurser, promenad i ösregn och föreläsningar, men Tuva hälsar att allt det har varit toppen, förutom kanske ösregnet då.