Hur gick det då med den där stickningen, kan man undra…
tyvärr gjordes ingen avrundning vid hålen för tassarna samtidigt som det är för brett under magen. Det gör att stickningen spänner över frambenen när de ska röra sig. Eftersom Vila är en mer mogen dam som bär upp kläder med stil så fick den tillgå henne. Tuva får vänta på en version två. Det som är bra med den är att den är varm och go och riktigt snygg. Och det är svårt att se de mer funktionella detaljerna förens den är klar 😉
Det som var mest synd var bara att när jag sydde dit de fina stickade muddarna så blev benrörelserna ännu mer begränsade, och att försöka sprätta kaststygnen jag gjorde var i princip helt omöjligt! Men nu är det fixat 🙂
Förra helgen kammade Julia och Vila hem ett första prisi lydnadsklass 1. De kom dessutom på tredje plats av elva startande. Stort grattis!! 😀
De var jätteduktiga och fick maxbetyg i flera moment! Jag kände mig otroligt inspirerad när jag var där och kikade. Det är verkligen dags för mig att också ta tag i träningen med Tuva, hon är ju så duktig. Mitt första steg är att gå igenom alla momenten och se hur långt vi kommit och vad som behöver läggas fokus på. Det blir kommande veckans hemläxa.
Förra helgen var Tuva på mentalbeskrivning på Uppsala Brukshundklubb. Det anordnades av boxerklubben, men då inte alla deras platser var fyllda tog de även in andra raser. Jag är så tacksam över tipset jag fick att det fanns en plats kvar så vi lyckades komma med! Dessutom var jag väldigt glad över att Tuva höll ut med sitt löp 😉
Tuva fick en beskrivning som jag är väldigt nöjd med. Hon är social, lekfull och har inga kvarstående rädslor. Här kommer en beskrivning över hur hon agerade i de olika momenten.
Kontakt – I första momentet ser man hur hunden agerar när den får hälsa på en okänd människa (testledaren). Tuva tar själv kontakt med testledaren. När denne tar kopplet följer hon med frivilligt och engagerar sig i testledaren. Hon tillåter hantering och svarar med kontaktbeteende.
Lek 1 – Efter det här momentet testar man hur intresserad hunden är av lek. Först kastas en kamptrasa mellan hundägare och testledaren som sedan kastas iväg så hunden kan ta den. Tuva startar leken mycket snabbt och leker mycket aktivt. Hon griper föremålet direkt och hugger föremålet i farten. Vid dragkamp med testledaren så griper hon men tar nytt grepp och tuggar om.
Jakt – Vid nästa moment dras en trasa med hjälp av ett snöre i rask fart från hunden för att testa hundens jaktlust. Tuva startar med hög fart och är målinriktad – hon bromsar in vid bytet. Där griper hon inte, utan hon nosar på föremålet.
Aktivitet – Det här momentet beskriver hur hunden reagerar när man under tre minuter helt plötsligt står helt still (efter de tre spännande momenten innan). Tuva är uppmärksam med enstaka aktivitetshöjningar. Hon pinkar även in platsen så fint precis innan momentet började – varför skulle vi annars stå still tänker hon 😉
Avståndslek – En person kommer fram ur buskaget längre fram. Först är denne täckt av en huva för att sedan ta av denna och locka till sig hunden. Man vill se hundens intresse att springa ut från ägaren och engagera sig i en lek på avstånd. Tuva är intresserad och följer figurantens rörelser under testet, lite skeptisk är hon dock när huvan är på och puffar till lite. Hon väljer sedan att hellre stanna med sin flock.
Överraskning – En overall rycks upp framför hunden och ägaren för att se hur hunden reagerar på överraskningar. Tuva blir inte speciellt rädd; hon stannar till. Sedan så passar hon på att mingla med publiken, testledare och beskrivare eftersom matte har varit så ointelligent och släppt kopplet (enligt Tuva). Lika bra att passa på när man har chansen! Det gör att det är svårt att se hur lång tid det tar för Tuva att gå fram till föremålet. När man kommer till de momentet att man lockar på hunden, kommer Tuva i full fart fram och undrar vad jag håller på med och kollar på föremålet. Under momentet visar Tuva inga hotbeteende.
Efter den här delen i momentet så får hunden passera förbi overallen för att se om den har någon kvarstående rädsla eller intresse efter momentet. Hon gör ingen som helst antydan till undanmanöver eller tempoförändring förbi overallen och har därmed ingen kvarstående rädsla, däremot så vid ett tillfälle luktar hon mot overallen när vi passerar och har därmed lite kvarstående intresse för föremålet.
Överraskning ljudkänslighet – Liknande overallen kommer nu ett skrammel dras över en plåtränna till vänster om hunden och föraren. Tuva reagerar genom att göra en undanmanöver utan att dra bort blicken. Åter igen blir hon inte speciellt rädd, men nu har hon chansen igen att mingla med publiken, hoppa på stenar… Vad matte gör borta vid skramlet kan vänta när hon har så roligt med annat. När jag ropar på henne kommer hon åter igen i full fart och luktar på skramlet (Vad var det egentligen som var så spännande här undrar Tuva?). När vi sedan passerar förbi skramlet så har Tuva ingen kvarstående rädsla eller intresse för föremålet.
Spöken -I det här momenten kommer två lakanklädda personer gående väldigt långsamt från två olika håll mot föraren och hunden. Sedan stannar spökena och vänder sig om och man ser hur lång tid hunden tar på sig att gå fram till spökena. Det man undersöker är hundens kontroll, rädsla, hot/aggression, nyfikenhet och kontakt mot spökena. Tuva skäller/hotar mot spökena genom hela momentet. Hon har full kontroll på dem och vänder inte bort blicken. Hon backar till publiken och håller sig där medan spökena är i rörelse. När spökena vänt sig om och jag gått fram till dem utan att prata med dem så söker Tuva själv kontakt med spökena och tar själv kontakt med figuranterna medan de har huvorna på sig. Tuva blev glad när hon såg att det bara var människor, men hon håller sig balanserad och hälsar på ett glatt och stabilt sätt. I det här momentet ingår ingen koll av kvarstående rädsla, men Tuva var oerhört avslappnad och balanserad efteråt, vilket jag tycker är otroligt fascinerande.
Lek 2 – Efter allt som hunden har gått igenom under beskrivningen kollar man nu i slutet om hunden fortfarande vill leka. Tuva startar snabbt, leker aktivt och griper trasan men något tveksamt. Energinivån än ett snäpp lägre än i början av testet.
Skott – Under sista momentet skjuts fyra skott. Två under aktivitet och två under passivitet. Tuva är fullt skottfast. Vid skott så uppvisar hon snabb kontroll och sedan helt oberörd. Som beskrivaren sa ”där ödslade vi fyra skott på henne” 😉
Sammanfattning – Tuva fick mycket beröm från testledare och beskrivare som tyckte det var otroligt roligt att börja dagen med en så alert och engagerad liten hund. Beskrivarens helhetsbild är att Tuva är en väldigt social hund. Hon startar lek mycket snabbt. De var väldigt imponerade över att hon kastar sig efter trasan och vid andra tillfället griper den direkt i luften (dessutom trots att trasan som är lika stor som henne). Hon blir inte så rädd för överraskningarna, men nyfikenheten för föremålen är inte lika stor som den sociala biten utan hon börjar gå runt och göra annat, hon har absolut inga kvarstående rädslor efter momenten. När spökena dyker upp hälsar hon balanserat och glatt på dem innan jag har hunnit börja prata med dem eller gå fram till andra spöket, trots att hon blev så rädd innan. Beskrivaren uttryckte det som att Tuva i det läget uppvisar ett mycket starkt psyke, som klarar av att vara så balanserad efter samtliga momenten. I slutet av dagen, när en vän till mig också gjorde ett MH, så hade de tydligen fortfarande pratat om den fina hunden som gjorde MH i början av dagen. Det värmer 🙂
Tuva har nu känd mental status, är fullt skottfast och får delta i bruksprov (vi måste bara träna upp till ett först ;))! Skönt!
Här är en film på moment 1 och 2 från Tuvas MH (Tyvärr inte bästa kvalitén för vi vågade inte ta ut den bra kameran i regnet):
För att se likheten mellan mor och dotter är här samma moment, två år tidigare, på Ronjas MH:
Vad är tanken bakom MH?En mentalbeskrivning är ett sätt att testa om man avelsmässigt lyckats avla fram hundar med vissa mentala egenskaper. Man vet exempelvis genom forskning att mentalitet hos djur har en medel till hög arvbarhet och att temperament därmed går i arv. Det som däremot är svårare att säga är om de momenten som vi mäter i olika testsituationer verkligen återspeglar det hunden har fått i arv. Det kan finnas flertalet miljöfaktorer som spelar in, såsom händelser i hundens liv, träning, vad modern har lärt dem efter de föddes etc. Det gör det svårt att veta att det vi mäter verkligen är vad de ärvt eller om det är inlärt. Mentalbeskrivningen är ett försök att i en objektiv testsituation se vilka mentala egenskaper hunden nerärvt, för att kunna utvärdera om man har lyckats avla mot de mentala mål man som uppfödare har. Men testet är inte perfekt, det finns moment att förbättra, och framförallt försöka komma fram till – om alla momenten återspeglar de ärftliga egenskaper som vi vill att det ska återspegla?
Varför gör jag MH? Min personliga åsikt är att mentalbeskrivning är en superbra ide, eftersom det för mig är det jätteviktigt att försöka avla mot mentalt stabila hundar. Även om testet idag inte återspeglar hundens arvbara egenskaper till 100 %, så kan det iallafall ge en helhetsbild över individerna. Ju fler som gör beskrivning, desto mer information kan få fram över vad avelshundarna ungefär kan förväntas nedärvas. Det är ett steg i rätt riktning mot att finna ett test som med tiden återspeglar fler ärftliga egenskaper. Och det kan ge valpköpare en bild över om uppfödaren endast avlar på föräldradjur som har ”bra” egenskaper.
Vad är ett bra och ett dåligt MH? Vad som är ”bra” och ”dåliga” egenskaper skiljer sig mellan olika personers tänkande och mellan raser. För Lancashire Heeler har inte rasklubben enats om vilka egenskaper som man vill avla mot. Men, det som är den största fördelen med mentalbeskrivningen är just att man själv som privatperson kan se hur hundarna reagerar i olika moment – och själv därför kolla om föräldradjuren till valpen man funderar på reagerar utefter vad man själv tycker är bra egenskaper att avla på, och vad man inte vill avla på. (Hunden är alltid lika duktig – oavsett hur den reagerar i MHt. Det man snarare funderar över är i ett avelsperspektiv, hur man vill att rasen ska se ut i framtiden).
Vad är för mig viktiga mentala avelsmål? För mig är det viktigt att avla mot hundar som beter sig sunt. De ska vara sociala och acceptera hantering, men måste inte vara översvallande glada i människor. Det viktiga för mig är bara att inte avla mot hundar som är rädda för människor. Jag uppskattar högt hundar med lekintresse eftersom de är härliga att träna med, men jaktlusten i en ras som LH får gärna vara rätt liten. Det är viktigt för mig att hundarna inte har kvarstående rädslor eftersom hundar som uppvisar sådant kräver mycket tid och hjälp till att lyckas avreagera efter händelser, och lätt kan bygga upp inre oro och stress. Jag vill även att hundarna ska vara trygga i samband med höga ljud såsom skott och smällare (så länge inget inlärt orsakat det), eftersom det också orsakar onödig stress hos hunden. Mental hälsa är för mig minst lika viktigt som fysisk hälsa. Att genom avel kunna minska oro, stress och ge hundarna mer livskvalitée är därför grundläggande för mig i mitt avelsarbete. Tyvärr finns det inget svart eller vitt här, utan man kan bara göra sitt bästa. 😀
Kort och gott, jag är väldigt nöjd med Tuvas MH. Hennes beskrivning motsvarar Tuva i vardagen och den fart och fläkt hon bidrar med till mitt liv, men även egenskaper som jag ser som viktiga i avel. Hon är sjukt underbar!
…att vara hundägare. Vid klockan fyra imorsse väcktes jag av att Tuva kräktes. Jag lyckades snabbt rädda hundbädden och torka upp, och somnade rätt snabbt om. Vid halv sex vaknade jag av en ännu mindre trevlig upplevelse då golvet snabbt blev sprutlackerat av lös avföring. Jag vet inte vad hon satt i sig igår ute eller om hon bara stressade för mycket igår. Hur som haver mår hon väldigt bra nu och sover sin förmiddagsiesta. Jag hade däremot väldigt svårt att somna om efter sista uppvaknandet och städandet, och 7,5 timmes sömn blev snabbt reducerat till 6h avbruten sömn. Såhär i efterhand borde jag ha rastat henne i samband med att hon kräktes, men hjärnan fungerar inte så bra på natten. Konstigt att jag inte vaknade när hon behövde ut, man ser ju på min sömnapp att något gjorde att jag sov dåligt redan efter fem och i bakhuvudet försökte väl kroppen stiga upp. Nåväl, jag var väl bara för trött. Det viktigaste är ju ändå bara att hon verkade fått ut det dåliga och mår bra nu, och sömnen får jag försöka ta tillbaka nästa natt 😉
I helgen genomförde Tuva sitt MH och fick en beskrivning som jag är väldigt nöjd med. Hon är social, lekfull, har inga kvarstående rädslor samt är fullt skottfast. Jag har tänkt hela tiden att jag ska hinna skriva om det, men jag har så fullt upp så tills mer tid finns så blir det bara det här korta 🙂
Idag har Tuva följt med på skottträning för Vila som också var otroligt duktig och brydde sig inte alls i skotten. Så roligt! Ni har verkligen kämpat på mycket för det här! Skogsbesöket förgylldes av godissök, uppletande av föremål och fika såklart. Dessutom hittade vi några fina blåklockor.
Det här är mitt första försök till uppdatering via telefonen. Om det fungerar så finns det möjlighet att jag hinner med att uppdatera oftare, det vore skönt!
I lördags blev det en dag full med hundaktiviteter. På morgonen tog jag och Filip en promenad på ultunaåsen, och passade på att låta Tuva få höra skott. De sköt med ungefär tio skott i fyra omgångar under en timme och Tuva reagerade inte alls på ljudet. De sköt med sportpistol och det lät inte så jättehögt, men ingen reaktion är en bra reaktion i det här fallet.
Jag, Julia och Emelie åkte sedan ut med hundarna till lunsen där vi körde uppletande, sök och fikade. I uppletande trampar man upp en ruta i skogen där man går kors och tvärs för att hunden inte ska följa dofterna från ägaren. Sedan placerar man ut föremål i skogen som hunden ska få leta genom vindvittring. Det var Tuvas första uppletande utomhus. Hon sprang rakt ut och blev entusiastisk när hon hittat leksakerna. Första föremålet hon fann var däremot en dummie, och den tyckte hon inte räknades. Så vi får träna mer på att alla föremål, även sådana som hon inte förknippar med leksaker, har ett värde genom att man kan byta dem mot något roligare hos matte. Hon hittade sedan några leksaker som hon kom in med. Sista leksaken hon hittade var så rolig att hon hellre lekte med den själv, men det går också att träna. För att vara hennes första uppletande ute så var hon väldigt fokuserad och duktig (jag tror nog att inomhusträningen som vi gjort tidigare visade sig lite här), jag är grymt nöjd 🙂
Vi satte oss och fikade brevid ett vattendrag efter uppletandet. Det var väldigt vackert på platsen, och gott sällskap. Tuva minglade omkring med de andra hundarna, letade godis i vattnet och var sugen på att jaga en anka (men då måste man ju simma!) och såg väldigt nöjd ut.
Efter det körde vi två utskick på sök. Det går ut på att en människa har gömt sig i skogen som hunden ska hitta. Den ska hitta personen genom vindvittring istället för att följa doften där man gått som i personspår. Tuva var väldigt trött efter dagen men gjorde två utskick med full entiasiasm, även om hon tyckte att det var konstigt först att det satt något i skogen som inte sa någonting! Hon blev jätteglad när hon väl upptäckte att det var en människa med belöningar.
Woho! Tuva har nu kommit med på ett MH som boxerklubben anordnar på UBK. Jag är enormt taggad, men samtidigt väldigt nervös. Den 16 september är det 6 månader sedan Tuvas förra löp, hon har dessutom fällt ur all sin gamla päls och satt ny, samt att ett kullsyskon som var före henne i förra löpet redan har haft sitt andra löp nu. Det gör mig orolig att hon kommer börja löpa innan nästa vecka när beskrivningen är. Jag håller tummarna för att hon väntar med det åtminstone två veckor.
Sen dessutom så har hon bara gått förbi en skjutbana en gång i sitt liv, ingen vidare reaktion då men trots det så känns det som hunden borde få en ärlig chans att höra några skott till innan det är dags. Kanske det är skott på onsdagsträningen som man kan gå på?
Nej, fy vad taggad jag blev men samtidigt nervös också att löpet inte har kommit än, må det nu bara vänta några veckor!
Det känns väldigt sorgligt att berätta att våran fina Loppa (Exxena) har fått lämna oss i förtid. Loppa blev endast 1 år och 3 månader gammal. Hon var en charmig dam som fort lärde sig nya moment och älskade att mysa på en filt i soffan, hon var en riktig soffaprinsessa.
Jag ska försöka sammanfatta Loppas sjukdomsförlopp, för det känns viktigt för oss att dela med oss. Vi vill att alla som undrar ska ha möjlighet att läsa och det är även en god chans att hedra fina Loppa och hur hon kämpade här i livet. En stor styrkekram till ägare Åsa som orkar dela med sig trots att sorgen forfarande ligger så nära.
Loppa hade under en lång tid uppvisat svaga signaler på att något inte stämde helt. Det var mycket svårt att säga exakt vad det kunde vara. Hon kunde vid positionsskiften mellan sitt och ligg ha svårt att genomföra vissa rörelser, hon kliade sig periodvis mycket och kunde när hon var utomhus röra sig med något krumm rygg och hoppa med bakbenen. De uppsöktes en veterinär för att se om något inte stod rätt till med Loppa, men den veterinären kunde inte upptäcka något. Med tiden utvecklade Loppa starkare och starkare reaktioner och rädslor på de hundar och människor som hon mötte ute på promenaderna. Inne var Loppa otroligt trygg och trivdes mycket bra med att mysa sig med sin ägare och sin livskamrat Ferdinand.
När Loppa var nio månader kom hennes första löp. Denna utvecklades däremot inte normalt, utan kom och gick under flera månaders tid. Den första veterinären ansåg att det kunde vara normalt att första löpet tedde sig aningen orytmiskt men att det skulle gå till sig med tiden. När Loppa för tredje gången under kort tid återigen uppvisade löp bestämde sig Åsa att gå till en annan veterinär. Denna upptäckte att hon hade cystor på äggstockarna och påbörjan till varbildning. Eftersom hundar med dessa symptom till stor sannolikhet blir sterila och att medicinering av sjukdomen kan leda till större komplikationer än kastrering så valde Åsa att kastrera Loppa. Loppa fick inga komplikationer utan gick snabbt tillbaka till normalt. Det var tur att de upptäckte cystorna i tid innan varbildningen hade hunnit bli för omfattande och sprida sig. Loppa
blev även patellaundersökt ua.
När Loppa blivit återställd från operationen fanns de signaler kvar som Loppa diffust visat under lång tid, med problem i vissa rörelser och rädslor för de saker hon mötte utomhus. Åsa vände sig nu till en annan veterinär än den Loppa varit till förra gången. Tyvärr var resultatet från den undersökningen inte lovande. Loppa uppvisade svåra smärtor i ryggen trots att hon i övrigt var jämn och välmusklad. Veterinären förklarade att hundar med smärtor i ryggen ofta utvecklade den formen av rädslor som Loppa uppvisade, genom att de lär sig koppla ihop det onda med de saker de möter ute på promenader. Vid röntgen kunde de däremot inte finna några förändringar. Hon blev medicinerad med smärtstillande för att återkomma en vecka senare för närmare utredning. De fann då att Loppa fortfarande hade svåra smärtor i ryggen och att hennes reflexer i höger bakben var nedsatt med hälta som följd. Problemen i höger bakben var sannolikt en följd av nervskador som uppkommit i ryggen hos Loppa. Orsaken är okänd, men de fick förklarat för sig att sannolikt kan denna typ av skada uppkomma genom ett trauma, men det är omöjligt att säga när traumat kan ha uppkommit. De nervskador som sannolikt har uppkommit till följd av traumat i ryggen visar däremot på att skadan har funnits under väldigt lång tid.
De provade behandling efter besöket men insåg att det inte skulle gå att hjälpa Loppa i det här fallet. De smärtor hon upplevde gick inte att bota och de rädslor hon upplever som följd av detta är inte försvarbart att leva med. Loppa fick somna in 20 augusti och vi är otroligt ledsna att en så fin hund fick lämna oss så tidigt. Nu springer hon på de evigt gröna ängarna, hon har inte ont längre, och kommer bli ihågkommen som den fina spralliga hunden hon var.
Jag blir otroligt ledsen när jag pratar om det här. För i mitt huvud kommer hon alltid vara den glada lilla valpen som flyttade från oss vid åtta veckor till ett otroligt bra hem. Jag är väldigt glad att hon under sin tid här på jorden har fått chansen att bo hos Åsa tillsammans med Ferdinand. Loppa kunde inte ha haft det bättre och jag är glad att Åsa alltid tagit de beslut som varit bäst för Loppa och satt sig själv åt sidan för hennes välmående skull.
Tack till Åsa som vill att jag ska berätta detta vidare, du är stark och modig som orkar berätta. Och jag är glad att Loppa under sin tid på jorden har haft en sån fin matte som dig! Hon kommer alltid fortsätta finnas i våra hjärtan.
Jag har just kikat runt på hemsidan och insett att det är mycket som behöver uppdateras. Hur kan tiden rulla på så fort? Känns inte som att det är så länge sedan förra inlägget gjordes, men när jag kikar på datumet (30 maj!!) så blir jag mörkrädd. Vart har hela sommaren tagit vägen?
Jag ska se vad jag kan göra. Att sammanfatta hela sommaren i ett inlägg är omöjligt, men lite tillbakablickar är ju ofrånkomligt!
ps. Tuva känner sig aningen förolämpad att det står att hon endast är några veckor på hennes sida. Hon är faktiskt över ett år!
Så var det dags för sista lydnadstillfället innan sommaruppehållet. Nu när jag hade två hundar spenderade jag första timmen av träningspasset med Tuva och andra med Ronja.
Tuva och jag övade på linförighet, inkallning, hopp över hinder, läggande, sitta vid sidan medan man hälsar och platssittande. Jag fick en uppgift att öva mer på att inte flytta mig efter hunden när den ska in i fotposition vid sidan, utan hålla mina fötter still så hunden själv får hitta position. Det var nog en nyttig läxa, för jag är snabb på att ”fuska” till det så att hunden får det lättare men inte lär sig hitta själv. Det ska vi öva på nu framöver.
Med ronja tränade vi samma, förutom att vi gjorde en platsliggning istället för sittande. Det var jättekul att träna med Ronja igen, man kan ju tro att en valpkull senare och knappt någon träning på ett år (samt löp) skulle ha gjort att hon var ur form, men hon var jättetaggad! 😀
Här fokuserar vi på stanna kvar övningar innan inkallning.
Här är en bild från platsliggningen, dominerade raser är welsh och heeler 😉
Filip var superbussig och filmade några moment med Ronja också:
Linförighet. Planlöst irrande av föraren men hon hänger med bra 🙂
Platsliggning hela gänget (intervallbelöning)!
Sedan ville ju Ronja även visa upp sitt bästa moment: Skall på kommando! Synd bara att benen försvinner när man tar i så mycket, men roligt är det 😀
Julia och Vila tränade på rutan, och det såg så snyggt ut! 🙂
Emelie tränade linförighet med Neo:
Carolina hade även sina två hundar på plats:
Vilket härligt gäng vi är! Nu hoppas jag att inte bara jag fått massor av inspiration att ta oss ut på tävlingsbanan. Det vore så otroligt roligt att starta i lydnadsklass 🙂
Norribäcks Kennel 